Ladda hem förtydligande kommentar (till sid. 49) som pdf:
DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet mellan filosofi och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar. Föreliggande patentansökan kan betraktas som en reviderad, och vidareutvecklad version, av det ursprungliga konceptet, och sv patentansökan: nr 1200737-3.
Den allmängiltiga matematik som omnämns och kommenteras i den ursprungliga patentansökan har i vissa delar utelämnats i föreliggande ansökan, men är givetvis giltig även här.
Då konceptet inte är skrivet utifrån några akademiska normer, och innehållet troligen saknar motsvarighet i facklitteraturen, uppfattas konceptet förmodligen som både säreget och udda. Uppsatsen är genomgående baserad på egna resonemang, fristående från etablerade teorier. Den nu aktuella etappen, rör i första hand fenomen associerade till metafysik, BSM, och fältteori. Konceptet kan därför betraktas som en fältteori, inkluderande tänkbara metafysiska/imaginära skalära samband relaterade till medvetandet, "jaget".
ARISTOTELES menade att det endast finns en enda värld, som vi kan filosofera om/över, och att det är den värld vi lever i, och har erfarenhet av. Detta påstående motsägs av föreliggande konceptet.
PLATONs inskription ovanför dörren till sin akademi, "Må ingen komma in här som är okunnig i matematik" ger i jämförelse med Aristoteles en något annorlunda bild av synen på verkligheten. Lägg till detta uppfattningen "men så finns det en annan värld, som inte har sin existens i tid och rum, som inte är tillgänglig för våra sinnen, och där det råder fullkomlighet och fulländad ordning". Instämmer till viss del, här redogör dock konceptet även för matematikens begränsningar.
KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser ligger närmast konceptets. Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser. Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= "bortom vår förnimbara verklighet"). Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av "begrepps-konvertering".
Följande två av mig formulerade citat ger en antydan om vad som utgjort de bakomliggande inledande motiven till konceptets tillblivelse och målsättning. Ingen tillfrågad har haft viljan eller förmågan att ge trovärdiga svar, trots att frågeställningarna upprepats ett flertal gånger.
Citat A,
"Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå."
Citat B,
"Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet "jaget" och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s.k. rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen / förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt."
Om ingen har tillgång till svaren, är det då trovärdigt att hävda att forskningen står på stadig grund?
DELTA-KONCEPTET beskrivs utifrån ett av ovanstående citat motiverat
BALANS-resonemang, baserat på referensberoende binär skalfaktor-balans, refererande till ett Grundstatus, G.
Resonemanget använder symboliskt atomära begrepp som överskott och underskott för att förklara vad balans härvid representerar. Överskott och underskott har samma ursprung, och är likvärdiga. Det som skiljer dem åt är att de härrör från skilda referensberoende perspektiv.
BALANS som begrepp är därigenom, som ansats, ett uttryck för att den förnimbara verkligheten kan betraktas som funktion av REFERENS-BASERAD BINÄR SKALFAKTOR-BALANS. I koordinathänseende medför detta att balansen är KOMPLEX och ROTERANDE till sin natur. Inom ramen för denna balans tillämpas VÄXELVERKAN, VXV, för neutralisering av G-obalans, beskrivet som komplex kommunikation ATOMER emellan på fältnivå, via G, Den fundamentala CIRKULÄRA formen stipuleras av, med skalfaktorbalansen följande krav.
VERKLIGHETEN har av här angivna skäl sin basala grund i skilda referens-förankringar. Begreppen/fenomenen RUM och TID utgör PERSPEKTIV-EFFEKTER av förnimmelsens referens-position i den ömsesidiga (skilda förankringar!) komplexa och ”roterande” balansen. Det verklighetsbaserade atomära begreppet RESONANS är mot denna bakgrund, att betrakta som ett fundamentalt fenomen. Resonans kännetecknas av den symmetri som återspeglas i balansen.
Efter att ha begrundat detta och ovannämnda citat, utgår konceptet från ett BALANS-resonemang baserat på det logiska antagandet, att det atomära begreppet EXISTENS förutsätter REFERENS av något slag. För att bemästra den aktuella komplexa BALANS-problematik som följer därav, kompletterar konceptet matematiken med de referensberoende unika principerna, G, MP, DRP och DYR,
MaskeringsPrincip, MP: Referensberoende, och förankrande.
DubbelReferensPrincip, DRP: Referensneutralt.
Dynamisk Resonans, DYR: Symmetriskapande, och balanserande.
Med hjälp av matematik har mänskligheten genom århundraden försökt beskriva de fenomen och egenskaper vi tycker oss förnimma. Det som saknats är vad som allt utgår ifrån i resonemangen, m.a.o. vad representerar jagets/medvetandets REFERENS? Ingen jag frågat har haft förmåga att redovisa svaret, och några verkar inte förstå frågan ö.h.t.!
Inom all vetenskap, inkl. fysiken, används matematik, som ett elegant verktyg för att bättre hantera, förklara och förstå komplicerade samband, men då med referens till vår "verklighet".
Matematikens regelverk utgår dock från vårt medvetande, som bygger på erfarenheter av det vi, via våra sinnen, anser oss förnimma i det atomära perspektivet, refererande till "vårt reella rum".
Min personliga uppfattning, efter att ha begrundat Eulers formel, är att vårt medvetande därutöver även innefattar samband/mekanism av något vi saknar förmåga att förnimma. Det går därför ej att utesluta att medvetandets begränsningar även indirekt påverkar matematiken.
Personligen har jag, som novis inom området matematik, via egna resonemang kommit till slutsatsen att matematikens regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten. De resultat som matematiken förmår leverera, bör således i minst något avseende vara beroende av sättet för hur verkligheten uppfattas/förnims inkl. bakomliggande storheter och samband. Detta beroende kräver svar på ovanstående
En i sammanhanget intressant frågeställning, som redan berörts men som tål att upprepas är, om det "finns något utanför/bortom" det vi förnimmer, är det då rätt att, som vissa forskare förefaller göra, oreserverat anta att allt innefattas korrekt av matematikens regelverk?
Matematik är generellt sett ett mycket elegant verktyg i atomära sammanhang, men att hävda att "universum är matematik" utan att ha besvarat frågan, och där universum som i föreliggande koncept, innefattar KOMPLEXA SKALÄRA RELATIONER, förefaller därför vara en i sammanhanget något förhastad slutsats. Matematiken behöver sannolikt kompletteras med principer, så som i konceptet, när steget tas från vår reella verklighet till metafysiska samband.
För att exemplifiera frågeställningen, inkl. citaten ovan rörande begreppet TID, tänk er en gammal väckarklocka driven av en fjäder som vi mäter tid med. Det som bestämmer hastigheten varmed visarna och "tiden" rör sig är "oron" som oscillerar mellan två begränsade ytterpositioner. "Oron" består som bekant av ett "svänghjul" och en "fjäder" som bestämmer dess egenskaper.
Det rör sig om ett BALANS-fenomen i form av en "tröghets" relation till en motspänstig "kraft". Det är "oron" inkl. dess BALANS-förutsättningar som utgör REFERENS, och anger TAKTEN för den "TID" klockan anger. Det föreliggande koncept handlar om är vad som utgör motsvarigheten till "oron" och dess balans, avseende den verklighet inkl. rum och tid, medvetandet förespeglar oss.
För att kunna besvara frågeställningen i Citat A och Citat B ställer konceptet bl.a. frågorna,
· VAD GER/STYR VERKLIGHETENS ”ORO”/ BALANS?
· VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS?
Låt oss ställa frågan på sin spets.
RELATIVITET och relativitetsteorin är välkända begrepp inom fysiken. Relativitetsteorin är globalt accepterad, och anses ”bevisad bortom varje rimligt tvivel”.
Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, anses alltså experimentellt mycket väl bekräftad.
Einstein utgick från Lorentz-transformationen, LT, vid sitt arbete med den speciella relativitetsteorin, ESR. LT utgår från det vi anser oss se via vårt medvetandes logik. LT, beskriver ändringen av rums- och tidskoordinater vid relativrörelse mellan två observatörer. LT anses entydigt bestämda såsom de transformationer för vilka Maxwells ekvationer inkl. dynamik är invarianta.
Såvitt jag känner till har Einstein inte redovisat någon genomarbetad principiell förklaring ö.h.t. av den speciella relativitetsteorin, ESR, utan utgått från POSTULAT ang. ljusets hastighet, c, och enkla tankeexempel. ESR baseras alltså omotiverat på att ljusets hastighet, c, är absolut konstant, oberoende av eventuellt förekommande relativrörelse, v. VARFÖR c är konstant förklaras alltså inte. Mer grundläggande definitioner av begreppen RUM och TID saknas även de.
Att relativitetsteorin är globalt accepterad, och anses "bevisad bortom varje rimligt tvivel", har så som jag tolkar situationen m.a.o. inte sin grund i att forskarna förstår, utan att teorin anses experimentellt mycket väl bekräftad. Intressant och anmärkningsvärt redan det, eller hur?
De tankeexempel Einstein använde i arbetet med ESR baseras på ATOMÄRA ej normerade mätdata, alltså det vi förnimmer via verkligheten och vårt medvetande. Matematikens regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten inkl. "rum-tid", i överensstämmelse med den logik som kännetecknar vårt medvetande inkl. förnimmelse.
Föreliggande koncept redogör, till skillnad från Einstein, via några unika metafysiska principer (MP, DRP och DYR), på fältnivå, vad begreppet RELATIVITET representerar, och varför ljusets hastighet, c, är konstant. Detta kan enligt konceptet leda till att det förekommer samband "bortom" verkligheten, som inte förefaller ha beaktats i ESR, och som i förlängningen kan ha konsekvenser för synen på vad universum representerar och universums egenskaper. Är tiden relativ enligt ESR, eller är det definitionen av tid, som har brister?
Enligt konceptet är relativitet i grunden ett av atomen manifesterat RESONANS-fenomen. Resonansen är dynamisk till sin natur, och synkroniserad med G, vilket ger den för relativiteten kännetecknande symmetrin. Dessa samband är KOMPLEXA till sin natur och kan omöjligt beskrivas via enbart reella begrepp och storheter. Slutsatsen blir att det inte räcker med att säga att "tiden är relativ", det krävs mer för att resonemanget ska framstå som komplett och trovärdigt! Det är detta konceptet handlar om, och utan större framgång, försöker förklara.
I dag beskriver forskarna universum med hjälp av två grundläggande teorier, den allmänna relativitetsteorin och kvantmekaniken. Den allmänna relativitetsteorin beskriver storskaligt gravitationskraften och universum baserat på postulat som stipulerar att ljusets hastighet, c, är konstant oavsett förekomst av relativrörelse mellan ljuskälla och ljusmottagare/observatör. Användande av postulat kan ses som bekräftelse på att trovärdig basal förklaring saknas. Kvantmekaniken beskriver i motsats därtill, i den utomordentligt lilla skalan. Flera forskare är i dag eniga om att dessa två överordnade teorier, i sin nuvarande form, är oförenliga.
Forskningens inriktning i dag inom fysiken, är därför att försöka finna en teori som innefattar båda dessa teorier. Föreliggande koncept redovisar mer anspråkslöst ett enkelt principförslag till sådan teori, utgående från bl.a. mina personliga erfarenheter av de elektromagnetiska fältens egenskaper.
StandardModellen, SM, är den teori som ofta tillämpas av forskarvärlden för att beskriva naturens elementära partiklar, och de krafter som verkar mellan dem. Standardmodellen stämmer med hög precision överens med erhållna experimentella resultat. Forskarna är dock väl medvetna om att det finns många teoretiska oklarheter med modellen.
SM vilar i huvudsak på matematik vars regelverk är anpassat för att erhålla överensstämmelse med verkligheten, varför det finns skäl att ifrågasätt om enbart matematik har kapacitet att leverera efterfrågade svar. SM, har t.ex. inte kapacitet att leverera en fullständig beskrivning av alla observerade fysikaliska fenomen. Bl.a. saknar SM enligt litteraturen en förklaring för mörk materia trots att detta har observerats i astrofysik. SM saknar även en fullvärdig teori som beskriver gravitation, som följd av att den inte går att förena med den allmänna relativitetsteorin. Det återstår m.a.o. ännu många frågor inom partikelfysiken, inom ramen för SM, som saknar svar.
Citerar,
"Utgångspunkten för forskningen vid LHC är att standardmodellen som den ser ut idag inte kan vara den slutgiltiga teorin för hur universum är uppbyggt. Standardmodellen har brister som vi måste förhålla oss till. T.ex. som att gravitationskraften inte finns med i teorin. Eller att den inte kan förklara den mörka materian i universum eller varför universum består av lika delar materia och antimateria. Vårt arbete handlar om att försöka utvidga standardmodellen för att få svar på dessa frågor."
DELTA-konceptet är hemmahörande Bortom Standard Modellen, BSM.
När ARISTOTELES hävdade att det "endast finns en enda värld, som vi kan filosofera om/över, och att det är den värld vi lever i, och har erfarenhet av", så är det inte en uppfattning konceptet reservationslöst delar.
I sökandet efter mekanismerna bakom de elektromagnetiska fälten, har jag som pensionär och intresserad av naturvetenskap, även fått tid att förundras över att den akademiska världen fortfarande förefaller sakna förmåga att ge tydliga svar på några återkommande och fundamentala frågor inom fysiken. Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,
· ÄR VERKLIGHETEN EN ILLUSION (Citat A o B !)?
· VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?
· VAD GER/STYR VERKLIGHETENS ”ORO”/BALANS?
· VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR, RUM?
· VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR, TID?
· VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR, KRAFT?
Begrunda gärna dessa frågor noggrant, då insikten om att frågorna, vid närmare granskning, ej är besvarade på ett trovärdigt och välförankrat sätt, kan upplevas som omtumlande! Som ett flagrant avslöjande exempel på att grund saknas för flera begrepp, visar sig inom fysiken redan definitionen av det fundamentala begreppet RUM vid en närmare granskning vara omtvistad. Diverse koncept har använts för att entydigt försöka definiera ”rummet”, dock utan större framgång, bl.a. optimistiskt inkluderande struktur definierad av mängden "spatiala relationer".
Utan tillgång till svaren på ovanstående frågor kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och fullständig uppfattning om universum och dess innebörd. När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som ovanstående citat och frågor ej kan besvaras, styrker det misstanken att man överskattar såväl sin egen, som mänsklighetens, förmåga, och att ingen sannolikt förstår fysiken och universum, på ett djupare plan.
Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl.a. inriktning på sökandet efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken på att skriva en uppsats i ämnet, är befängd?
Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen är egentligen ointressant ur mitt perspektiv, då ju målsättningen är att, av rent egenintresse, logiskt och enkelt, försöka ge svar på aktuella frågor, inkl några existentiella frågeställningar, som ingen, trots mina enträgna vädjanden, kunnat förklara för mig. Min målsättning är alltså inte att övertyga andra, utan att för egen del försöka finna tänkbara förslag till svar på aktuella frågor.
Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett utförligt och trovärdigt sätt, vad vore annars alternativet?
DELTA-KONCEPTET som rubrik syftar på ett kombinerat balans- och kantrings-kriterium. Detta är symboliskt skrivet som 2ΔØ, och tankar kring dess inneboende DUALITET kan tillsammans med de inledande Citat A och Citat B, betraktas som konceptets upprinnelse.
Ur ett filosofiskt perspektiv skulle eventuellt en lämpligare rubricering vara motiverad, t.ex.,
EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE MOTSATS
När universum av forskare och fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, och baserat på matematik vars regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten, finns det, enligt min personliga uppfattning, skäl till att förhålla sig något skeptisk.
"Doubt is the origin of wisdom."
