Att beskriva kantringskriteriet A&R på ett enkelt sätt är svårt p.g.a. att kantringskriteriet är perspektivberoende och resonemanget rör sig om en KOMPLEX BALANS-konfiguration på metafysisk fältnivå, att likna vid en regler-loop inkl s.k. ”tipping point”. Jag misstänker att min pedagogiska förmåga här är otillräcklig, men gör ett försök, med hjälp av en ballong-analogi. Av figurerna 1, 2 och 3 framgår och redovisas sambanden visuellt och översiktligt.

En ballong/sfär intar en balansposition/storlek genom att DIFFERENSEN mellan inre och yttre lufttryck balanserar gentemot dragspänningen/kraften i ballongens yta. Ändras tryckdifferensen ändras dragspänningen och ballongens storlek. Med ändrad storlek följer ändrad radie och omkrets.
Den ändrade storleken benämns här och i konceptet för SKALFAKTOR-förändring.

En cirkulär PUNKT målas i nästa steg på ballongens/sfärens yta, som start-referens. Därefter pumpas ballongen upp ytterligare, varvid ballongytan TÄNJER ut sig. Tänjningen medför att även punkten tänjs ut och blir större.
Punkten som REFERENSENS, FORM, VERKAN och POSITION, ändras som funktion av SKF. Punktens FÖRÄNDRINGSBANA sammanfaller med ballongens RADIE! Förändringen längs RADIEN har en RIKTNING bestämd av om ballongen ökar eller minskar i storlek.

Behovet av en ETER är enligt konceptet beroende av att de SKALFAKTORER som tillämpas är ”tänjnings-baserade”. Tänjningarna är ”dubbelriktade” till sin natur, och därigenom i viss utsträckning balanserade. Balanseringen gäller dock inte vid SKALÄRA förändringar. Den OBALANS som uppträder vid skalära förändringar kan betraktas som en ”tyngdpunktsförskjutning” som uppträder RADIELLT.

Om målsättningen som här är tänkt att balansera ballong A gentemot en annan ballong B, skall balanserande ballong B som första krav strukturellt vara MOTRIKTAD ursprungsballong A.

När ballongerna förs samman för att inta balansposition, ställs radierna mot varandra. För att beskriva detta matematiskt behöver vi känna till var ”balansvektorn” skall referera till. Den punkten samman med förändringsytans ”tyngdpunkt”.
Figur 3 är ritad/konstruerad utifrån dessa förutsättningar.

KANTRINGSKRITERIET utgör en viktig basal ”tipping point”, ingående i en komplex BALANS. Kantringskriteriet utgör konsekvens av DIFFERENS mellan INDIVIDUELLA MP-förankringar i G. Kantringskriteriet, A&R, refererar således indirekt även till G.
A&R är m.a.o. den position där förändringstyngdpunkten passerar den gräns där typ av struktur SKIFTAR p.g.a. BALANSEN så kräver.
Det är detta figur 3 försöker åskådliggöra någorlunda begripligt.

Sammanfattat anger KANTRINGSKRITERIET, ur atomärt perspektiv, principen för en komplex kantringströskel, s.k. ”tipping point”, mellan olika struktur-typer av komplex SFÄRISK natur. Den bakomliggande orsaken härrör från den ”differens/obalans” som de skilda MP-förankringarna och perspektiven i G förorsakar.
Det som skiljer de olika struktur-typerna från varandra är riktningsberoende SKALFAKTORER. För att som hjälp ha tillgång till en visuell bild av de metafysiska balansförutsättningarna, symboliseras de olika sfäriska struktur-typerna av liknelsen ”AVIG och RÄT”.
Bifogade figurer 1, 2 och 3, beskriver något förenklat aktuella samband.

Här spelar även det i föregående kapitel nämnda produktmedelvärdet, ± 1 en roll, för kantringsprocessen, p.g.a. den ”vektor-förskjutnings-effekt” som medelvärdet inrymmer via MaskeringsPrincip, MP.
Kantringskriteriet relaterar till RADIEN i BALANSKRITERIET, ∆Ø, och symboliseras med ”j”. Symbolen ”j” är den äldre symbolen för imaginära begreppet, ”i”.