För att existera krävs enligt konceptet rimligen någon typ av logisk REFERENS/FÖRANKRING samt att ”existensen” avviker i minst något avseende från denna referens.
Efter att ha begrundat de inledande citaten, utgår konceptet från ett BALANS-resonemang för växelverkan mellan atomer, baserat på det logiska antagandet, att det atomära begreppet EXISTENS förutsätter REFERENS av något slag. För att bemästra den aktuella komplexa BALANS-problematik som följer därav, kompletterar konceptet matematiken med de referensberoende unika principerna DRP och MP, samt symmetriskapande DYR,
MaskeringsPrincip, MP: Referensberoende, och förankrande.
DubbelReferensPrincip, DRP: Referensneutralt.
DynamiskResonans, DYR: Symmetriskapande, och balanserande.
MP kan som tänkbar alternativ benämning, betraktas som en ”Polarisations-Princip”.
Från kapitel 4 minns vi att beloppet av produktmedelvärdet erhålls som,
√ cos2 φ + sin2 φ = ± 1
Tecknet refererar till ”kommunikationens” RIKTNING. En begränsning hos matematiken är att det INTE framgår var och hur ”vektorerna”/”pilarna” +1 respektive ‒1 entydigt är förankrade!
För att eliminera denna brist, använder konceptet, MaskeringsPrincip, MP. Det atomära begreppet RUM får sin förklaring och härledning av/via MP. Denna slutsats verifierar Euler med sin lika berömda som eleganta formel. För konceptets vidkommande är detta intressant, då förankrings-resonemanget öppnar för möjligheten att på saklig grund ifrågasätta tolkningen av relativitetsteorin.
Kombinationen grundtillstånd, G, och maskeringseffekt, MP, utgör i konceptet förutsättning för ömsesidig växelverkan mellan växelverkande strukturer, t.ex. mellan atomerna A och B. Atomer kännetecknas av en komplex struktur som benämns EGENSTRUKTUR. Funktionen/mekanismen där EGENSTRUKTUR selektivt MASKERAR struktur i G benämns, maskeringseffekt, och principen MaskeringsPrincip, MP.
Maskeringseffekten kan beskrivas som att A och B i exemplet, maskerar/neutraliserar sin egen struktur i G, och ”förnimmer” AVVIKELSE från egenstrukturen. Det handlar således om ett RELATIVITETS-samband, där positionen avgör vad som avses!
A och B förnimmer därigenom skilda strukturprojektioner, eller enklare uttryckt, olika ”perspektiv”. Det innebär att A och B förnimmer olika ”perspektiv”, vars ”egenskaper” stipuleras av G. Konsekvensen av detta blir att respektive atom, via sin egenstruktur, är FÖRANKRAD i G. Förankringen blir på köpet REFERENS för de RELATIVA samband och perspektiv som ligger till grund för växelverkan. Figur 3 redovisar perspektiv-sambanden på ett något förenklat sätt.
){kind=link}
DYR påminner i sin funktion om en ”filmprojektor” eller kanske bättre en ”VXV-PROJEKTOR”.
De RELATIVA sambanden refererar till det av DYR orsakade PERSPEKTIV-SKIFTEN.
DIFFERENSEN mellan de olika perspektiven representerar därigenom RELATIVITETS-fenomen. Differensen utgör samtidigt basal grund för verkligheten och dess begrepp. Atomen definierar/manifesterar principiellt begreppen RUM och TID via individuell
MP-förankring.
Viktigt att notera är att begreppet REFERENS, så som beskrivs, strukturellt kan anta skilda och/eller kombinerade komplexa ”NIVÅER”, varav verkligheten inkl. rum och tid, refererar till en nivå, medan t.ex. jaget/medvetandet antas referera till en annan variant/typ av referens. Olika komplexitetsnivåer banar väg för det som benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
FÖRNIMMELSEN är därigenom funktion av referensens strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ, och kan som följd därav liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå, beroende TOLKNING. Olika komplexitetsnivåer banar väg för det som benämns ”perspektivgränsöverskridande”. Konceptets slutsats kan därigenom tolkas som att förnimmelsen ur atomärt perspektiv kan beskrivas som en typ av selektiv referensberoende illusion, ”bakom” vilket jaget har sin hemvist.
Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer.
Vår/jagets förnimbara verklighet, "rumtiden", inkl. storheter, baseras enligt konceptet, på nämnda referensberoende illusion/tolkning, som kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID. För att kunna göra anspråk på att förstå dessa begrepp på ett mer djupgående sätt krävs sannolikt att de samband som redovisas i figur 3 behärskas.
För att något skall EXISTERA i vår förnimbara/upplevda verklighet, förutsätts en RELATION till vårt medvetande. Det som existerar atomärt KOMMUNICERAR via relationen med medvetandet. För att relationen ifråga skall vara beskrivbar i atomära termer ges den i konceptet karaktär av en typ av KOMPLEX DIFFERENS enligt ovan. Atomär existensen, inkl medvetandets förnimmelse av det som existerar, förutsätter m.a.o. differens.
Är målsättningen att försöka förstå verkligheten och dess existens behöver vi behärska/förstå differensens bakgrund och kännetecken och det är där vi står vi inför problem.
Från kapitel 3, Medvetandet inkl. ”jaget” citeras,
”Begreppen verklighet och förnimmelse hör intimt samman. Det som ofta förbises är att förnimmelsen inkl. vi själva som fysiska individer, beskrivs med hjälp av begrepp, som verkligheten och vi själva är delaktiga i formandet av. Det innebär att bakgrunden till förnimmelsen i slutänden, bl.a. även p.g.a. Citat A och Citat B, kan visa sig vara ej beskrivbar via våra atomära begrepp, utan av principiella skäl ligger utom räckhåll för oss.”
Konsekvensen av att medvetandet saknar entydig definition och beskrivning blir att det saknas information om denna DIFFERENS basala bakgrund.
Räddningen i nöden blev i mitt fall EULERs formel. Eulers formel kan tillämpas för att beskriva och verifiera det för konceptet helt avgörande, och lika viktiga som fundamentala atomära sambanden, mellan motriktade exponentialfunktioner, och de trigonometriska funktionerna ingående i växelverkan. Den ovannämnda komplexa differensen baseras på de SKALFAKTORER som följer av att sambanden uppträder MOTRIKTADE. Aktuell växelverkan utgår principiellt från detta.
Begränsningen finns dock fortfarande kvar, men nu på en lägre nivå.
Det som utgör den begränsande faktorn är den för MP tillämpade strukturen, alltså atomens.
