Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras troligen via komplicerade och komplexa elektrokemiska processer, i vilka information från våra sinnen lagras och bearbetas. Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken, t.ex. i pannloben och i hjässloben, som bl a integrerar signaler från olika känslosystem, som syn, hud, muskler och balansorgan. Det rör sig om atomära verklighetsbeskrivningar fjärran från de inledande Citat A och Citat B.
Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott, har dock någon bra förklaring på vad ”jaget” representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats. Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade neuroforskare försökt börja undersöka det mänskliga medvetandets väsen. Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen alltså i första hand inriktad på hjärnan ur ett atomärt perspektiv, utan egentlig påvisbar koppling till universum och de komplexa reella och imaginära strukturella fältsamband konceptet hävdar och beskriver.
Inledningsvis nämnda formuleringar/citat, kan ses som en sammanfattning och bekräftelse på hur bristfällig vår kunskap om medvetandet inkl. jaget fortfarande är.
Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.
Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.
Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/ förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
Svar på frågorna utgör nödvändig grund för beskrivning och förklaring av medvetandet/”jaget”. Ingen tillfrågad har kunnat ge ett trovärdigt svar, trots att frågeställningarna upprepats ett flertal gånger. Konsekvensen av uteblivna svar är att medvetandet saknar förklaring på basal nivå. Ett trovärdigt svar på frågeställningen
Citat A beskriver, förutsätter även svar på frågorna,
· VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS?
· VAD KÄNNETECKNAR DENNA REFERENS?
· VAD UTGÖR VERKLIGHETENS ”ORO”?
Ur atomärt perspektiv, och avsaknad av svar på citaten, kan det ej uteslutas att referensen i fråga, i minst något avseende innefattar beroende av varierbara ”samband” som t ex kombinationer av sinnesinformation, minnesberoende och villkorade komplexa strukturella variationer.
Tänkbara sådana variationer är skilda och/eller kombinerade ”komplexitets-nivåer”.
Då hjärnans funktion ofta beskrivs som komplicerade och komplexa elektrokemiska processer är det motiverat att börja resonemanget med ett försök att förstå de elektromagnetiska fältens principiella strukturer och växelverkan ”bortom” Maxwells ekvationer, för att kunna fördjupa sig i medvetandets och ”jagets” funktioner. Detta har ingen lyckats med, även om många tror sig veta.
För att styrka denna uppfattning citeras en professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, som redan för flera år sedan skrev följande intressanta och sakliga artikel i SVD.
Metzinger och Rochat presenterar två väsentligen skilda teorier om jaget. De ger två olika perspektiv på läget inom den aktuella forskningen om hur vi upplever oss själva. Diskrepansen mellan dem visar hur undflyende jagbegreppet är. Vi har långt kvar till en förståelse av oss själva.
Metzingers påstående att jaget inte finns utan bara är en konstruktion i våra medvetanden kan verka radikalt. Men han säger att vår förståelse av våra medvetanden fortfarande är mycket naiv och ovetenskaplig. Den nya forskningen om medvetandets funktioner och hur de förverkligas av våra hjärnor kommer att slå hål på många av illusionerna om jaget. Han säger också att vi därför kommer att få omvärdera många av våra moraliska föreställningar – men han talar inte om hur.
Jag tolkar rådande uppfattningar som att jaget inte direkt anses ha att göra med den skarpa skillnaden mellan medvetande och materia, vilken bl.a. Descartes hävdat. Descartes ansåg att materian är en typ av ”substans” som karakteriseras av utsträckning i rummet, till skillnad mot medvetandet som antas vara en annan "substans", karakteriserad av existens i tiden. Sammanfattat förefaller alltså begreppet medvetande vara en typisk, i stort odefinierad, entitet.
Entitet är en term som inom filosofin används för någonting överhuvudtaget; och behöver inte utgöras av ett fysiskt ting, utan kan t.ex. bestå av exempelvis en idé eller en teori. Vi känner inte till något annat än illusionen/verkligheten, och har anpassat våra liv därefter. Vårt sätt att tänka är ensidigt format av illusionen/verkligheten, vars primära kännetecken är rum och tid, och därutöver ”materia” i olika varianter/versioner.
Man kan då med visst fog hävda att vi som ”atomer” förnimmer universum ur ett begränsat perspektiv format av atomens struktur, det konceptet benämner det ”atomära” perspektivet. Vi får dock inte glömma att det ”atomära” perspektivet även inrymmer ”jaget”. Det är mot denna ”atomära” bakgrund forskarna alltför enögt försöker beskriva universum med våra vardagliga begrepp och storheter.
För att medvetandet skall kunna förklaras krävs bl.a. att basala underliggande frågor först ges trovärdiga svar, och där är vi ännu ej! Exempel på sådana frågor är,
· VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR RUM?
· VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR TID?
· VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR KRAFT?
Det föreliggande koncept tillför, är att det utifrån ett modifierat renodlat metafysiskt resonemang går att visa att svaren på dessa tre fundamentala frågor metafysiskt har ett gemensamt enkelt ursprung. Aktuella metafysiska ”fältbaserade” samband är till sin natur abstrakta/imaginära, och hemmahörande ”bortom” vår förnimbara verklighet och ”standard-modellen”.
Resonemanget bygger på antagandet att medvetandet, och den verklighet den förespeglar oss, i vår mänskliga tappning, är en effekt av atomens struktur. Såväl matematikens regelverk som fysiken, i den form vi känner den, är i grunden förbundna med atomens struktur. Verkligheten är m.a.o. SELEKTIV och BEGRÄNSAD till sin natur! UNIVERSUM bör av den orsaken rimligen vara något långt mer än vi har förmåga att föreställa oss.
Slutsatsen efter att ha analyserat och begrundat ovanstående blev sammanfattat att följande rubriker fick bli vägledande i konceptets sökande efter en grundhypotes,
· Existensens referens
· Skalära relationer
· Avig och Rät (expansion av balans-begreppet)
· Maxwells ekvationer
· Eulers formel
· Naturkonstanterna
· Balans-begreppet
· Resonans-begreppet
· Cirkulär form
Så har t.ex. fenomenet TID en abstrakt metafysisk bakgrund, ingående i ej förnimbara komplexa imaginära samband, vars effekt återspeglas i vår verklighets s.k. rumtid. Tidens egenskap är m.a.o. en typ av kombinations-effekt av flera samverkande imaginära samband, som i BALANS med det vi förnimmer som universum, via medvetandet inkl. ”jaget” tolkas som förnimmelse. I avsaknad av djupare förståelse, har mänskligheten inkl. ”jaget” anpassat sig till denna abstrakta ”process”, och valt att benämna förnimmelsen ifråga, TID.
Efter att ha begrundat de inledande citaten, och inkluderat Eulers formel och Maxwells ekvationer, resulterade detta i att konceptet utgår från ett BALANS-resonemang baserat på det logiska antagandet, att det atomära begreppet EXISTENS förutsätter REFERENS av något slag. För att bemästra den aktuella komplexa BALANS-problematik som följer därav, kompletteras i konceptet matematiken med de referensberoende unika principerna DRP, MP och DYR. Härledningen av de fundamentala atomära begreppen RUM och TID emanerar från detta.
Mot bakgrund av ovan förda resonemang inrymmer medvetandet hisnande filosofiska perspektiv, med många dimensioner och bottnar. Vad som är hönan respektive ägget går ej att säga enkelt. Religioner av skilda slag är t.ex. något som människan genom årtusendena formulerat, bl.a. utifrån sägner, och som makthavare har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning, t.ex. för att upprätthålla makten och rättfärdiga sitt handlande. Ateister hämtar till övervägande del sina argument genom att citera religiösa skrifter. Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst, utan motivering, begränsar sig till användande av våra mänskliga begrepp och storheter.
Förnimmelse/Upplevelse
Begreppen verklighet och förnimmelse/upplevelse hör intimt samman. Det som ofta förbises är att förnimmelsen inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs med hjälp av begrepp, som verkligheten och vi själva är delaktiga i formandet av. Det innebär att bakgrunden till förnimmelsen i slutänden, bl.a. även p.g.a. Citat A och Citat B, kan visa sig vara ej beskrivbar via våra atomära begrepp, utan av principiella skäl ligger utom räckhåll för oss.
Ett till synes rimligt antagande är att en förutsättning för förnimmelse, inom ramen för vår verklighet, är att det finns något som i viss bemärkelse existerar relativt något, och besitter egenskap/förmåga att förnimma. En konsekvens av detta bör vara att förnimmelsen till sin natur i någon form är beroende av denna egenskap/förmåga. Av det skälet ställs i konceptet frågan, VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS? Saknas svar på frågan går det inte att trovärdigt hävda att verkligheten inkl. universum utgör den absoluta sanningen. Det blir då t.ex. svårt att motbevisa påståendet att förnimmelsen är en typ av ILLUSION.
Den för förnimmelsen nödvändiga kommunikationen mellan atomer sker via växelverkan i något som kan liknas vid en ”eter” och här benämns GRUNDSTATUS, G.
Begreppet ETER har en lång historia som bärande hypotes inom fysiken och filosofin. Den dominerande majoriteten av dagens fysiker förkastar dock eterbaserade hypoteser, av för mig okänd anledning. Grundtillståndet/Grundstatus, G, i konceptets tappning förefaller i stort leva upp till det Einstein beskrev som ”att relativitetsteorin var helt beroende av någon form av eter”.
Att formulera en grundhypotes inom fysiken baserat på vardagliga begrepp och storheter, utan att fullt ut bemästra de inledande Citat A och B, samt vad medvetandet representerar, är sannolikt omöjligt. OBSERVERA därför att oavsett vad som anges som BÄRANDE GRUNDHYPOTES så krävs det något som det som hävdas REFERERAR till!
Efter att ha begrundat naturkonstanterna, Eulers formel, och Maxwells ekvationer, utmynnade det i slutsatsen att ÖMSESIDIG polaritetsskiftande komplex SKALÄR BALANS råder mellan ”JAGET” och VERKLIGHETEN. I förlängningen innebär detta enligt beskrivningen att G verkar som en typ av strukturell BALANSFÖRMEDLANDE SPEGEL mellan JAGET och VERKLIGHETEN. Beroende av vilken nivå som avses kan G vara komplex t.ex., ±jG. Detta leder till att verkligheten strukturellt kan antas utgöra NEGATIV SPEGLING till ”JAGET”.
ATOMEN beskrivs i konceptet som en typ av ”kompression” vilket ses som en SIDSTÄLLNING. Det är sidställningen som ger olika strukturella perspektiv, m.a.o. olika SKALFAKTORER.
Kompenserat för sidställningen erhålls,
+jg ~ jωL (induktans)
‒jg ~ 1/jωC (kapacitans)
vilket beskrivs mer detaljerat i kapitel 7.
Viktigt att notera här är att då j = ±√‒1 representerar/uppvisar G minst två olika skepnader, ”±”. Det är denna DUALITET som resulterar i naturkonstanterna εο och μο, och i förlängningen till ljusets konstanta hastighet, c, som därigenom får en tidigare saknad förklaring.
Medelvärdet, jG, beskrivs således som komplext VXV-BALANS-förlopp i G innefattande både den reella ”verkligheten” (50%), och dess imaginära ”spegling” (50%). Gemensamt för verkligheten och speglingen är att de beskrivs som ”koncentrationsvariationer”, i form av över- och under-skott i grundstatus, ±jG. Det som SKILJER verklighet och spegling åt är även den strukturella RIKTNINGEN. Observera att detta gäller ÖMSESIDIGT för aktuella perspektiv!
Orsaken till de skilda riktningarna beskrivs i konceptet via individuella MP-FÖRANKRINGAR, DYNAMISK RESONANS, DYR, och perspektivberoende SKALFAKTORER, SKF. Varierande SKF beskrivs som ”dubbelriktade” tänjningar/rotationer, ROT.
Notera till detta att vxv-kommunicerande atomer p.g.a. dessa orsaker är fasförskjutna relativt varandra, vilket atomärt kan betraktas som en DIFFERENS! ÖMSESIDIGHETEN, som följer av de individuella förankringarna/perspektiven, i kombination med växelverkans komplexa natur resulterar i att differensen liksom naturkonstanterna εο och μο indirekt refererar till SFÄRISK form. Vår verklighets atomära begrepp och storheter har sitt ursprung i denna differens.
Det är via G medvetandet, ”jaget”, ”centrerat” via MP, således förnimmer vår verklighet. I beskrivningen tillämpas en växelverkan-modell baserad på bl.a. G och kombinationer av Eulers formel inkl. principerna MP, DRP och DYR.
Begreppen RUM och TID härleds och beskrivs atomärt via denna växelverkan-modell.
Begreppet KVANTA utgör en interferenseffekt inom växelverkan via individuella MP-förankringar. Viktigt att notera är att begreppet REFERENS, så som beskrivs, strukturellt kan anta skilda och/eller kombinerade komplexa ”NIVÅER”, varav verkligheten inkl. rum och tid, refererar till en nivå, medan jaget/medvetandet antas referera till en annan variant/typ av referens.
FÖRNIMMELSEN är därigenom funktion av referensens strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ, och kan av den orsaken liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå, beroende TOLKNING. Olika komplexitetsnivåer banar väg för det som benämns ”perspektivgränsöverskridande”. Konceptets slutsats kan därigenom tolkas som att förnimmelsen ur atomärt perspektiv kan beskrivas som en typ av selektiv referensberoende illusion, ”bakom” vilket jaget har sin hemvist. Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer. Vår/jagets förnimbara verklighet, "rumtiden", inkl. storheter, baseras enligt konceptet, på nämnda referensberoende illusion/tolkning, som kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID.
Att optimistiskt försöka formulera en allomfattande GRUNDHYPOTES inom fysiken baserat på vardagliga atomära begrepp och storheter, utan att fullt ut bemästra de inledande Citat A och B, samt vad medvetandet representerar, är sannolikt på förhand dömt att misslyckas. OBSERVERA därför att oavsett vad som anges som BÄRANDE GRUNDHYPOTES så krävs det något som det som hävdas REFERERAR till! Det är här GRUNDSTATUS, G kommer in i bilden, som konceptets förklaring, i koncentrerad form, till den alternativa rubriceringen, EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE MOTSATS.
DELTA-KONCEPTET som rubrik syftar på ett kombinerat balans- och kantrings-kriterium. Detta är symboliskt skrivet som 2ΔØ resp. A&R, och tankar kring dess inneboende DUALITET, kan tillsammans med de inledande Citat A och Citat B, betraktas som konceptets upprinnelse.
Ur ett filosofiskt perspektiv skulle eventuellt en lämpligare rubricering vara motiverad, t.ex.,
EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE MOTSATS
Budskapet som konceptet försöker förmedla har detta som utgångspunkt. Begreppet EXISTENS medför att beskrivningen av BALANSKRITERIET, 2ΔØ, i kapitel 10 tilldelas en utökad betydelse, och därför skall betraktas som en av flera tänkbara NIVÅER av SKALÄRA versioner, där Grundtillståndet, G, representerar en högre version. G är m.a.o. ett begrepp som kan förekomma på flera hierarkiska, av varandra beroende, nivåer. Dessa MULTI-SKALÄRA samband öppnar dörren till ett mer fascinerande UNIVERSUM.
