Merparten av de begrepp och fenomen jag kommit i kontakt med, i samband med författandet av föreliggande uppsats, saknar överraskande entydiga och stringenta referenser och definitioner. Det är givetvis både frustrerande och anmärkningsvärt att fysiken påminner om ett ”gungfly”. Fenomenet Energi utgör här inget undantag.

När universum studeras finns två vedertagna metoder att försöka förstå vad som finns där ute.  Det första är genom att studera ljuset, alltså de av växelverkande atomer manifesterande elektromagnetiska fälten, som sänds ut och absorberas av materia i universum, genom direkta astronomiska observationer. Det andra sättet är att använda tyngdlagarna/gravitationen - och den effekt som materia och energi har på rymdens s.k. ”krökning”.
En av astrofysikens största obesvarade frågeställningar är varför dessa två oberoende metoder, som båda mäter samma universum, inte stämmer överens.

Om de elektromagnetiska fälten förutsätter närvaro av atomer förefaller inte MÖRKA MATERIA leva upp till atomens kännetecken.
Kraft definieras i konceptet som konsekvens av störd vxv-balans vid ATOMÄR växelverkan. MÖRK ENERGI är anti-gravitationell vilket kan tolkas som gravitationsneutraliserande.

Einsteins formel för energi, E = m c², och relativitetsteorier, åberopas ofta inom fysiken. Själv känner jag ej till dessa teorier annat än ytligt.
Jag har ej heller funnit någon bra motivering inkl. definitioner, till den speciella relativitetsteorin. Så vad är då egentligen energi? Figur 1 och 2 ger en första fingervisning om att det rör sig om ett komplext fenomen som kräver basala definitioner.

Einsteins ekvation, E = m c² , borde vara av intresse, och kan förenklat härledas enligt,
f = m dV / dt + V dm / dt
För ljus är dV / dt = 0 vilket ger, f = V dm / dt
E = f s vilket ger dE = f ds
S = v t vilket ger ds = V dt
dE = f ds = V dm / dt · V dt = V² dm
dE = V² dm sätts, V = C, ger detta efter integrering, E = m c²

Var här observant på att dessa samband genomgående baseras på reella atomära begrepp.

Einstein förklarade aldrig varför c är konstant, utan förlitade sig på omfattande experimentella verifierande mätningar, där inga avvikelser från de resultat teorin förutsäger har kunnat påvisas. Det är alltså via matematik, utan egentliga definitioner, som formeln, E = m c², verkar ha tillkommit. Men om matematik, så som konceptet hävdar, grundas på det vi förnimmer, är matematik inte det absoluta hjälpmedel som leder oss till full förståelse av fysiken. Personligen anser jag därför att en matematisk härledning utan tydliga definitioner inte är detsamma som att förstå.

I härledningen använder sig Einstein som synes av postulatet som säger att ljusets hastighet, c, alltid är absolut konstant (dV/dt = 0).
Uttrycket dV/dt = 0 har sin grund i det som atomärt är förnimbart.
Finns det någon substans i det figur 1 förmedlar, så stämmer inte detta antagande/påstående!
Figur 1 säger hävdar att dV/dt ≠ 0

Budskapet som konceptet försöker förmedla har EXISTENS OCH DESS MOTSATS som utgångspunkt. Begreppet EXISTENS medför att beskrivningen av BALANSKRITERIET, 2ΔØ, i kapitel 10 tilldelas en utökad betydelse, och därför skall betraktas som EXISTERA i olika skala på en av flera tänkbara NIVÅER av SKALÄRA versioner.
Grundtillståndet, G, representerar en sådan högre version/nivå. MULTI-SKALÄRA samband öppnar m.a.o. dörren till ett mer fascinerande DOLT UNIVERSUM. Kombination av balans- och kantrings-kriterier tillhandahåller de egenskaper som krävs.

Att medelvärdet av G, beskrivs som komplext multiskalärt VXV-BALANS-förlopp via DYR, innefattande både den reella ”verkligheten” (50%), och dess imaginära ”spegling” (50%) bör här vara av betydelse vid förklaring/beskrivning av varför universum anses bestå av lika delar materia och antimateria. Enligt facklitteraturen innefattar universum,
Mörk energi (73%) är energin som finns i vakuum, och är anti-gravitationell.
Mörk materia (ca 25%) interagerar i universum, genom gravitation.

A&R är den position där förändringstyngdpunkten passerar den gräns, ”tipping point”, där typ av struktur SKIFTAR p.g.a. att BALANSEN så kräver. Förändringens ”RIKTNING” är här av betydelse för vilken strukturtyp inkl egenskaper, som genereras av A&R, via kantringsförloppet. Sannolikt utgör den ”mörka” struktur-delen av universum en balanseffekt av vår ”fas-position” i universum.

MÖRK ENERGI

73 % av universum benämns mörk energi, och har enbart anti-gravitationell ”expansiv” påverkan. Mörk energi har påfallande likheter med Grundstatus, G.

Jag är inte tillräckligt påläst i ämnet för att ha en mer bestämd uppfattning, men det förefaller både troligt och uppenbart att det är de MULTI-SKALÄRA samband som konceptet avhandlar som utgör övergripande förklaring. Samma typ av ”balans-flöden” som eftersträvar neutralisering av över- och under-skott i G förekommer sannolikt på olika skalära, men samverkande, NIVÅER. Att atomen skulle vara unik som koncentrationsstruktur är ej heller något som går att ta för givet. Det medför att andra koncentrationskonstellationer än atomen kan verka på andra skalära nivåer. I texten beskrivs som hypotes hur Grundstatus, G, inom överordnad SKALÄR NIVÅ utgör tänkbar balanserad struktur till VERKLIGHETEN.
Ett sådant resonemang skulle kunna vara en tänkbar G-förklaring till ”mörk energi”.
Den mörka energin förefaller passa in i de principer konceptet hävdar gäller.

MÖRK MATERIA

Ca 25% av universum benämns mörk materia, och interagerar i universum, genom gravitation. Mörk materia är något i rymden som alltså har gravitation, men inte liknar något som forskare tidigare har sett, och avger inte elektromagnetisk strålning.

Mörk materia skall ha förmåga att störa vxv-balansen mellan koncentrationer i G. Orsaken till detta är att KRAFT i konceptet definieras som konsekvens av störd balans. Det som skiljer KRAFT och GRAVITATION åt, från varandra, är sättet varpå störningen ”anbringas” och påverkar växelverkan-balans-loopen.
Vid korrigering av avvikelse från balans via bl.a. DYR, inkluderas således även koppling till G. Fenomenet/begreppet KRAFT härrör enligt konceptet således från VXV-BALANS-AVVIKELSE. Notera att detta även inkluderar G:s dynamik.

Av föregående kapitel framgår att det atomen förnimmer/registrerar via växelverkan är beroende av atomens egen struktur. Det kan liknas vid att atomen, ur universum, ”SEPARERAR” ut strukturer, som funktion av ”egenstrukturen”.
Som konsekvens av att atomens egenstruktur är formad av kantringskriteriet ”j”, ”känner” atomen SELEKTIVT av universum, som en p.g.a. växelverkan ”sidställd” funktion av den kantrings-beroende ”separatorn”, ”j”, vilket indirekt verifieras av Eulers formel. Det komplexiteten här erbjuder, är både fascinerande och svindlande.

Det UNIVERSUM atomen anser sig förnimma, med atomens struktur som REFERENS, är således en BEGRÄNSAD, av atomen SELEKTIVT, via ”j” och växelverkan, ur universum vald/utseparerad VERKLIGHET.

Figur 3 redovisar de elektromagnetisk fältens ursprung och hemhörighet. Notera att det är ATOMEN som här manifesterar FÄLTEN via aktuell växelverkan.
En hypotes är att mörk materia representerar balanserande SPEGLING till materia i
figur 3, alltså en typ av ”antimateria”.